Innan jag flyttade till Gotland i mitten av 1990-talet bodde jag i Stockholm. Som jag minns det så var jag då när jag bodde där irriterad över alla dessa köer i affärer eller var det var. Var det inte köer så var det stopp i tunnelbanan eller pendeltåget eller var det var. Överallt var det obekanta människor vilka man nästan önskade bort.
Nu är jag en sådan som ser tillbaka på de gamla lånsamfärjorna med saknad av de långa händelselösa timmarna ombord. Och kommer jag någonstans och det är kö så tycker jag i allmänhet det är trevligt och ser fram mot en trevlig stund.
Så här lät det häromdagen i kön i livsmedelsaffären:
Ja vet ni jag fick fatt i en sommargäst som var på väg ur hönshuset med ägg och frågade henne om varför hon inte betalat för äggen?
- Jamen dom var ju så små.
Så var det en man i kön som berättade att han hade en granne som har mjölkkor och denne hade ertappat en stockholmare som tog ett par liter mjölk ur tanken utan att betala.
- Jamen du har ju så mycket.
Då sa jag på min stockholmska:
- Alltid lär man sig något, det finns en förklaring till allt.
Så hade vi allesamman en trevlig stund.
http://www.socialisterna.org/sv/1/1/751/
SvaraRaderaJaja... då får jag väl förljdakligen kalla mig själv sann människoovän. För osann människovän skulle jag då rakt inte vilja vara för jag tycker nämligen knappast jag är bättre än andra människor allraminst genom mina åsikter och tyckanden... så mycket dumt som jag tyckt i mina dar. :-)
SvaraRadera