Krismöte blev hallelujamöte.

Så gick man då i går kväll till ännu ett stormöte på Rondo på Klinteskolan med inte helt lätta steg och som vanligt med lite försynta förmaningar om att kanske inte prata så mycket i ryggen. :-)

Vi har ju ett barn som just börjat och två som för några år sedan slutat på Klinteskolan. Nu i början av hösten presenterades en statistik över  9-klassarnas avgångsbetyg på ön. Där skilde sig Klinteskolans resultat mycket markant från de övriga skolorna på ön med endast 47% av eleverna med fullständiga betyg mot övrigas runt 80%. Det finns en undersökning av trivsel och trygghet i skolan för 5-klassare och där skiljer sig Klinteskolan på samma dystra sätt från övriga skolor - ja att eleverna här ger skolan mycket sämre betyg än vad de gör i andra skolor. Ja Klinteskolan har mycket stora problem som skiljer sig markant årgång från årgång och där har vi och våra barn varit lyckligt lottade medan andra berättat om oavbrutna lärarbyten och totalt kaos.

Dessutom var ett av förslagen från BUN förra vintern att lägga ned högstadiet men faktiskt diskuterades även att flytta andra stadier från samhället.

Ja sedan det här blivit omtalat i tidningarna har det hållits möten bland personalen och de nytillsatta rektorerna och nu igår bjöd man in alla föräldrar till möte.

Jag som förälder väntade mig att få höra lite om vilket som orsakat de dåliga resultaten och problemen och vad man nu tänker göra åt dem. Därav blev intet.

Den nya rektorn höll ett inspirerande tal om visioner och målsättning. Några lärare berättade om sina pedagogik och olika pedagogiska böcker de blivit inspirerade av. Allt detta uppblandat med lite trivselinslag som nyupptryckta t-shirts med slogans, kul knappar som delades ut och lärare som ställde sig på scen med plakat som bildade formler för framgång.

Det var lite av ett hallelujaföräldramöte som inte alls gav mig svar på de undringar jag hade. Ja att ordna ett sådant möte när det blivit känt att skolan har stora problem ger inte mig stort förtroende och i alla fall jag får en mycket stark känsla att man överhuvudtaget inte vågat prata om de problem skolan har utan nu går vidare med lite hysteriska visioner.

Sådär verkar det inte vara ovanligt att olika kommunala verksamheter reagerar på problem och det tycker jag är något som finns anledning att tänka och jobba vidare med framöver.

Några små iaktagelser från mötet:

Alldeles i slutet började Jacob Wesley, den nytillträdde rektorn,  prata om bevarandet av landsbygdsskolor och på något underligt vis gav min något-lurt-radar starka utslag så jag ställde som alldeles enda förälder på mötet en fråga: Var du med och skrev under rektorernas upprop för nedläggning av landsbygdsskolor? Ja, jag formulerade mig lite fel och det tog Wesley till vara på och gav ett helt undanglidande svar. Googlade för en stund sedan och fick fram detta:   http://mobil.helagotland.se/Default.aspx?id=7238503&p=GA
Alltså var han inte bara för skolnedläggningarna utan tyckte de stora summor (13 miljoner???) ön får för att eleverna bor utspritt på landsbygd skall användas till annat och då till spediallärare vilket även det är lite illavarslande.

Nya vicerektorn presenterades även hon. Jessica Nilsson och hon har jobbat på "en liten skola i Klintehamn". De vågade inte säga Hasselas specialskola som nu är nedlagd och sammanslagen med Klinteskolan. Jag ringde i morse Mats Hanell vilken är chef för södra rektorsområdet och frågade honom om Jessica Nilsson är behörig lärare, har någon annan pedagogisk erfarenhet än Hasselas-skola som vad jag förstår ständigt fått påpekanden om att de har anställda utan pedagogisk utbildning eller lärarbehörighet. Mats Hanell visst ingenting om hennes bakgrund och jag skulle återkomma om två veckor om jag ville veta mer. Jag tror inte hon någonsin har jobbat på en vanlig skola och jag tror inte hon har någon som helst lärarutbildning men hon är nu utsedd till rektor på Klinteskolan. Jag vet dock inte. Bra på att hålla låda är hon men det här är illavarslande för Klinteskolans framtid och det känns som att sätta bocken till trädgårdsmästare.

En av lärarna som uppträdde på mötet Kurt har ett av våra barn haft i nian och han var en mycket duktig och mycket bra lärare - vi pratar fortfarande om hur bra han var ibland. Han berättade bland annat att han mot sin önskan blivit en slags expert på att ta hand om 9-klasser på skolan och att han helst skulle undervisa 6 - 9-klass. Är det ett problem som diskuterats nu - att man har en mycket duktig lärare som man utnyttjar på ett sätt som i det långa loppet inte är bra för kontinuitet och hans trivsel som pedagog och att få  följa och jobba med ungdomar flera år? Det lät inte så.